Mamma till Yrla & Noel

Ibland e de så att saker och ting ändras, de blir ibland inte som man trott lr planerat. för 1 år sen visste ja absolut inte att mitt liv skulle se ut så här. Men de är så alla människor har olika mål här i livet. Alla går vi åt varsit håll för att hitta en lösning till sitt egna, de är lixom bara att acceptera och gå vidare istället för att älta och tjura.

Ja e så här att när ja mår dåligt då drar ja mej undan för ja vill inte att andra ska må dåligt av de ja känner. Men mår ja bra så vill ja gärna hjälpa andra... men till en viss gräns. Förr skulle ja hjälpa hela världen hur mycket de än de kostade mej. Men nu vet ja bättre, ja kan inte lägga min energi på alla andra. Jag måste spara min energi till mej själv och MIN familj. Ja har en dotter ja ska orka va en bra mamma för. Samt va en bra sambo till min fästman. Ja ska samtidigt orka va gravid med en helvetes graviditet hålla årdning på ett hem å sen även hinna med mej själv... å de säger väl sej självt att man måste spara på sin energi?

Det här inlägget är inte riktat till någon speciell utan de är mina känslor å tankar. Ja har lärt mej att de bättre att gå vidare än att stanna vid de gamla å älta. Ja vill inte ha negativitet runt mej, ja vill ha posetiva och fina männsikor runt mej. Sånna som ger mej livsglädje och vill leva livet med mej och min familj :)

Ja önskar er alla en fin å supermysig Söndagkväll för de ska ja ha med min älskade familj ♥