jag vart oxå mobbad!
Det är mäst för hennes del jag nu tänkte berätta min historia, om hur mina skolår såg ut, speciellt urskurs 1 och 4.
Kan varna direkt för lååångt inlägg!
Jag har blivit mobbad till och från i skolan, av klasskompisar osv, men de är inte den historien jag ska berätta nu utan den då jag vart mobbad som 8 åring och 11 åring av mina dåvarande lärare.
Ja det är sant, sånt förekommer.
Jag har som jag tidigare berättat ADHD och en släng av Asberger/Atypisk autism. Har även läs och skrivsvårigheter/dyslexi.
Jag va ju som gjord för att va hack kyckling.
Våran lärare jag hade i 1an gjorde klart för mej direkt att hon inte gillade mej, lät mej "läsa" högt för alla fast hon visste att jag inte kunde, hon va grym så in i norden. En gång bad hon mej va kvar i lektionssalen då dom andra gick på rast för hon ville "prata" med mej som hon kallade de. Jag kallar de förnedra.
Hon frågade mej varför jag inte trodde jag hade några kompisar att leka med.
Jag förstod inte riktigt vad hon menade, jag lekte ju med 1 person i klassen, kanske för att just den va tvungen att leka med mej? jag vet inte, hon va dagbarn hos oss på den tiden. Men vi är än idag vänner.
Men iallafall Denna lärare va väldigt noga med att berätta för mej att de va mitt fel att jag inte hade några kompisar.
Det hon sa i korta drag va
- Sara förstår du inte varför ingen vill leka med dej? Förstår du inte att det är ditt fel att du e ensam och ingen vill leka med dej? Du är felet, du är jobbig, ingen vill va med en sån som du. Du måste ändra på dej, så skrattade hon rått.
Ett annat alternativ va när hon tvingade mej och en annan att gå ner till klassen över oss 2orna alltså, ställa oss framför hela deras klass och be om ursäkt för någonting vi INTE hade gjort. Vi två små första klassare fick stå å ta på oss nått vi inte hade gjort framför 32 andra elever som skrattade åt oss. Jag va hysterisk och grät å grät men de spelade ingen roll, där skulle vi stå och säga förlåt.
Så som ni kanske förstår så är ordet förlåt för mej inget ord jag tycker klingar bra i mina öron.
Den människan har satt sina spår i mej, Hon va verkligen elak, sen att hon även sa inför hela klassen att ja va dålig och lat som inte lärde mej läsa. Alla andra hade en svårare läsebok än mej. Jag va dum som inte kunde, det va ren och skär dumhet att jag inte kunde lära mej läsa och skriva. Jag va dum som inte fick kompisar, jag va dum som inte kunde sitta still på lektionerna jag va dum, dum dum.
Vi flyttade som tur va efter 1a klass så ja slapp ha henne som lärare nå mer. Men hade praktik hos människan när jag gick i 8de klass. Ja kan säga att ja sa till henne att de va hon som va dum som inte kunde se att folk va olika å lärde sej i olika takt och att hon va dum som inte förtod att hon inte kunde lära ut tillräkligt bra.
När jag gick i 4de klass va mitt liv bokstavligen ett rent helvete. Det va jag och 2 till i klassen som hade ADHD kan ja gissa på nu i efterhamnd och som inte direkt kunde koncentrera oss. vi fick skiten så klart.
Det va ju även då man började lära sej engelska eller ja, alla andra utom jag. Jag har svårt med svenskan så ja har jätte svårt med engelskan. Men ändå va de jag som skulle rabbla alla veckodagar och alla månader på engelska varje morgon å när j ainte kunde skratta hon.
Varje gång jag gjorde fel berätta hon de för klassen.
Det vart som en sport att förnedra mej inför andra. Vi hade nått som hette "låt pennan gå"
Där skulle man skriva om ett visst ämne som då lärarinnan sa, å man skulle skriva fint å välskrivet, jag som knappt kunde stava va de inte så roligt för. Ja vi säger så här de va mer rödtecknade stora √ i min bok, sen skulle dessa läsas upp inför klassen. När de va min bok sa hon tydligt så ALLA hörde
- ja då va de saras men eftersom hon e så pass dum i huvudet och inte kan skriva så kan ja inte läsa vad hon skrivit så vi hoppar över hennes.
Det va mycket sånt där, Sen va de annat runt om, man vart retad av sina klasskompisar för mitt efternamn som då är SVENSK, mamma va ensamstående med mej och min bror så vi hade inte råd att köpa märkeskläder som alla andra. När man då gjorde som man blivit tillsagd alltså berätta för fröken så fick ja som svar.
- Det är ingen som vill va med en som skvallrar.
Lika då jag vart slagaen i magen av vissa killar runt den åldern eller vart sparkad på då jag låg ner på assfalten, jag fick raseriutbrott å slog ner den ena genom att ge honom ett pungslag så hårt att jag stukade stummen.
Då fick jag en utskällning som hette duga inför hela klassen.
- Sara när ska du lära dej att man inte får slå killar på pungen!
Mitt svar, får man slå flickor i magen? får man sparka flickor som ligger ner i rygg, huvud och magen?
Som svar fick jag.
- som jag sa man får inte slå pojkar i pungen.
Och aspig som jag är lyssnade jag på de hon sa. Jag fick inte slå tillbaka men fick ta stryk så de hette duga om de.
Till sist började jag trottsa jätte mycket i skolan för jag orkade inte att de bara va jag som fick skit, när ett litet "gullebarn" gjorde samma sak som mej va de så bra eller så bra att den uppmärksammade mobbningen bla bla bla. Jag ifrågasatte allt men de gav ingen bra reaktion. Istället fick jag ett smeknamn av min lärare och mina klasskompisar var noga med att haka på (en del)
Jag fick smeknamnet Lillfröken eller låtsasfröken.
Så oftast vart ja inte tilltalad med min namn i skolan under 4de klass och halva 5an utan va lillfröken eller låtsasfröken.
Det va en del av min historia. Har ni bliviat mobbade? Har ni barn som blir mobbade?
Tillsammans kanske vi kan göra nått åt de? Kanske kan vi sprida de vidare, genom att berätta våra historier och låta våra barn ta del av dom så dom ser vad som är rätt eller fel.
Om vi alla skriver vad vi varit med om eller nått du sätt, så vi kan få det att spridas runt. För tillsammans kan man göra skillnad. Lämna gärna en länk här till mej där jag kan läsa din historia.
Tillsammans fixar vi de! Eller hur!
Rekomendera gärna detta inlägg för era nära och kära å alla så de med mobbning kommer ut mer. Ingen ska behöva ha de så här!
<3 starkt gjort
jätte bra skrivet!!! och väldigt tragiskt att det finns vuxna som beter sig så illa mot barn!! I skolan ska man ju vara trygg!!
Ska under dagen ska jag göra ett inlögg om min sons/söners skolgång....
Kram!!!
Sara du har mycket att ge dina barn med din ryggsäck. Du kommer kunna hjälpa dem starkare genom det du varit med om. Det är bra med erfarenheter men det är synd att dem ska komma på det viset :(.
Uach vad hemskt!!! Att vuxna människor ska bete sig så illa!!!
Strongt av dig att berätta!!!
Skulle kunna berätta om min mobbing jag med men just nu är det för mycket annat i livet för att jag ska orka med den biten...
Kraaaam vännen!!
Jättebra o jättestarkt skrivet!!
DU om någon kommer faktist att ge både Yrla o Noel en framtid o vägledning i hur man ska bete sig mot alla!!
Nu förstår jag dej ännu bättre efter att ha läst om mobbningen!!
Både jag o Oliwia (+ eddi o kajen oxå förstås) tackar för stödet vi får av dig!!
Starkt gjort att berätta om din historia!!! Men fy fan för folk säger jag bara. Per går ju i klass 2 nu och jag är LIVRÄDD att han ska bli mobbad av såväl lörare som elever!! förstå vad hemskt!! tänk om man kunde skydda sina barn från allt ont...men tyvärr kan man ju inte de :( kram
Men fy så hemskt! Att vissa lärare ens får vara lärare, det är för mig en gåta. Att så systematiskt och elakt ge sig på dig som faktiskt hade behövt precis tvärt om - en lärare som såg och förstod dig. Det gör mig så ont att veta att du behövt utstå allt detta :(
Jag får se om jag orkar få ner min historia. Har haft några små glimtar i min blogg förut angående mobbing men just nu hittar jag inte tillbaka till dom.
Varm kramar vännen
Starkt av dig att berätta! Jag börjar nästan gråta. Har också blivit mobbad under hela skolåren så jag vet lite vad du gått igenom.
Kramar!
Det är så sorgligt och hemskt att lärare kan bete sig så där mot barn. Jag hade i klass 5 och 6 en lärare som hackade ner på mig, men inte var han ändå så där hemsk... Jag har inga barn själv, men vem vet, kanske nån dag... Och då kommer jag att slåss med tänder och klor och allt om mina barn blir mobbade! Och om de mobbar - ja då hamnar de till psykologen på direkten!
(ja och om du undrar vem jag är, som så här mitteallt kommenterar din blog, så är jag vän till Diana :) )
<3 kalla kårar går längs med ryggen, jag förstår inte att en lärare kan vara så totalt nonchalant! Att barn mobbar andra barn det går ändå att "förstå" men en vuxen människa som har valt att jobba med barn.
starkt av dig att berätta, jag måste med berätta min "mobbningshistoria"!
jag applåderar dig! Så bra skrivet. Ja visst är vi många som blir och har blivit mobbade. Det är så j-a (fult ord) fegt av en vuxen att ge sig på barn. På ALLA sätt. Jag skall fundera under dagen vad jag vill ta med i min berättelse sen ska jag göra som du. Skriva och berätta och hoppas att vi en dag kan få stopp på detta fruktansvärda beteendet.
Jag var mobbad i skolan sen misshandlad av min man så jag har lite att sortera.
Stooor styrke kram till dig.
Usch det gör så ont att läsa det här, har själv varit med om översittar lärare tyvärr. Min lärare i mellanstadiet rev min matte skrivbok mitt itu och sa till mig att göra om allt för jag skrev fult, jag låg alltid före alla andra i klassen för matte var verkligen min grej en gång i tiden så visst kunde jag göra om det och fortfarande ligga före men det högg verkligen i hjärtat när en vuxen människa sa att jag skriver fult och oläsligt. Än idag vill jag inte skriva för hand för jag tycker jag skriver gräsligt, inte oläsligt på något sätt men fult.
En annan av mina lärare vägrade låta mig gå på toaletten i lågstadiet vilket resulterade i att jag som 6-7åring kissade ner mig flera gånger i skolan, jag har fel på min blåsa vilket gör att jag springer riktigt ofta på toaletten men det var inte okej för den läraren. Sen försökte jag dölja det men en tröja för att inte få skäll eftersom jag var för stor för att kissa ner mig, hade jag bara fått gå på toa så mycket som jag behövde hade det ju aldrig hänt.
En läkare tyckte jag skulle använda "vuxen blöjor" jag undrar om den läkaren förstod vilken ångest jag fick när han sa till mig som sju åring att använda blöja, som tur var så protesterade min mamma hej vilt inne hos läkaren och sa att det inte var ett alternativ och efter många samtal med både läraren och rektorn fick jag tillslut gå ifrån lektionen för att kissa hur många gånger jag än behövde. Det var så skönt när det löste sig men klasskompisarna glömde ju inte i första taget att man kissat ner sig i skolan :(
ja tyvärr till och från under hela grundskolan.
Extra starkt att komma tillbaka till henne på praktik senare i livet.
Fy fan för mobbning! Och speciellt när det är vuxna människor som ger sig på försvarslösa barn. Nej, det måste få ett slut!
Jag har själv blivit mobbad under alla år i grundskolan (dvs i 9 års tid). Så jag vet hur jävla hemskt det är. Kan även tillägga att jag blev mobbad av både elver och lärare. Få se om jag orkar skriva ett inlägg om det. I så fall länkar jag det till dig sen. :)
KRAM!
Älskade vän ... Jag visste ju att du hade haft detta helvete på jorden den dagen du kom hem till oss och bodde här.
Kärlek på dig finaste!!!!! Skönt att vi sprider våra händelser så vi kan hjälpa!
Usch, vilken jobbig läsning! Fint att du delar din historia, den ger säkert styrka åt andra mobbade el kraft till föräldrar med mobbade barn!
Kram
BloggMamman
Usch :( kan inte ha varit lätt för dig.. Jag har väl blivit mobbad några gånger. Då jag var yngre var jag inte den som sa vad jag tyckte, men nu kan jag göra det. Mellanstadiet och högstadiet, usch, inget man längtar tillbaka till. Är nog ingen som längtar tillbaka dit. Eller joo, dom 'populära tjejerna', eller dom 'coola killarna'....
Min spontana känsla... Åhhhhh vad arg jag blir!!!
Vad var det för djävla lärare??? Skitstövlar!!
Jag blev mobbad mellan klass 3-5.. fruktansvärda år!! Och den som mobbade sitter idag i rullstol pga fyllekörning och NEJ jag kan inte tycka synd om honom någonstans.. kalla mig gärna bitter men NEJ han kan gott sitta där han sitter!!
Kram till dig
Säger som många andra; STARKT AV DIG SARA ATT BERÄTTA! <3 Blir så förbannad på lärarn du hade, så har lust att ta ett snack med henne, med vad gör det? Det som hänt går inte att radera! :( SÅnt där lämnar spår efter sig...
STOR KRAM TILL DIG SARA; jättebra skrivet!
Kan själv säga att jag inte längtar tillbaka till skolåren. Jag var blyg och osäker, lika som du hade jag och mina syskon inga märkeskläder osv. Vi kom även från en kristen familj, så vi blev kallade för "gudabarn" osv och vi förstod inte varför dom sa så :p Vi var ju som alla andra liksom, tyckte vi... Visst hade vi kompisar, men just under 7-8an var jag och min syster mest bara med varandra, som tur är har vi alltid haft varandra och vi har egentligen inte haft nånting emot det eftersom vi alltid varit bästa vänner... Jag såg mig aldrig som "mobbad" då, men ju äldre jag blivit så förstår jag att det faktiskt var mobbing, iaf just under mellanstadiet, i högstadiet blev vi väl inte mobbad men eftersom vi var blyga och osäkra så hade vi svårt att få vänner... Säger "vi" eftersom jag menar mig och min tvillingsyster.
Det är hemskt att alla barn inte bara kan få vara barn, att alla barn ska acceptera alla barn och behandla lika. Men ännu värre är det då det pågår mobbing bland vuxna, usch...
KRAMAR
Usch vilken jobbig tid, men starkt gjort och bra skrivet gumman = ) , jag vart med lite mobbad, kanske inte så stort, mest utfrusen av kamrater som kunde leka med en när det passa dom... visst det pågick ju "jagning" när nån jaga mig bara för att få skrämma mig,... men då den som var egentligen mest dum då stötta mig, mer som om jag får inte nån annan.
Jobbigt , jag är så rädd att mina barn ska bli mobbade... ser jag det flyttar jag dom till annan skola... snabbt som fan.
Hoppas du får en bra dag. kram
