det monstret
Som det monster man en gång lovade sej att aldrig mer se, det växer och växer för att ta över helt. Kroppen skriker, själen blir svart. Allt smakar salt och färgas rött. Det man en gång kände försvinner snabbt.
Spegel spegel säg mej här hur illa det är?
Tankar snurrar mer och mer. snart vet man inte om det är dag eller natt. Som det monster man lovade sej att aldrig mer se smyger och växer allt snabbare för att ta över än helt.
När man som liten säger spegel spegel på väggen där sej men vem denna lilla är?
Å du lilla om ja ändå kunde ge sej ett bra svar, men tyvärr kan ja ej för du ingen är.
Nej ingen man va, ingen man är för det man en gång hade borta nu är.
Kommentarer
Postat av: Anna Mustonen
Det är inte borta. Du är samma person. Samma underbara fina Sara.
Trackback
