Mamma till Yrla & Noel

Som tårar rinner regnet och jag undrar hur länge de ska kännas så här. Om man kunde vrida tillbaka tiden och inse att spegeln man trodde prata med igentligen har en själ. Den vackraste själen som ett barn som nyss fötts, så ren som ingen färgat rött.

Om du kunde höra och se hur de grubblas inom mej just nu, kanske skulle du känna att jag önskar att jag hade sån makt att jag kunde ändra, sudda ut och ta bort allt.

Kanske tillåmed ta bort alla åren då det varit som det vart.

 

Men jag inser och jag vet att jag ingen makt har. Istället ska jag önska att jag en gång kan förlåta mej själv och ta min själ i hand.

 

Men det vackraste jag har är ändå det bästa jag fått, det renaste jag har min älskade barn. Det som får mej att fungera och le ändå. När jag vaknar av fötter i ansiktet, en napp i örat och ett skratt. Då blir jag varm innombords för nått rätt har jag väl ändå gjort då jag har fått dom vackraste barn som någonsin gått på denna jord.