iblannd

älskar man sp dant så de känns om hela världen går sönder när man inte får de tillbaka. tänk de känns som ja e helt tom. kommer ja någonsin att läka och förlåta allt de gamla, komme rj anågonsin att släppa in de nya fullt ut? ja tvivlar å ja sörjer å ja gråter, ja lägger mej i min stora säng  funderar å försöker att sluta kämma. ja saknar, ja saknar at slippa tvivla, ja vill bara att allt ska bli bra...


"ibland vill ja bara hålla andan tills ja slutar att andas"

Kommentarer
Postat av: Emelie

Blir orolig gumman, nåt som hänt?

2010-05-25 @ 08:43:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0