Mamma till Yrla & Noel

Idag blir det första dagen på mitt nya jobb, e så sjukt nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen :)

Dom ringde mej från Tuppens hemtjänst i torsdags tror ja å frågade om jag ville komma å jobba hos dom :) Så klart jag ville de då jag har as dåligt med jobb nu.

Tänk vad det kan pändla. förut hade jag så mycket så jag va tvungen att tacka nej å nu har ja bara jobbat 60 timmar. Tur jag jobbade jätte mycket i december så jag får lägga undan från den lönen :)

 

Igår bytte jag och Martin vecka iallafall så nu e de hans barnvecka men ja kommer sova hemma måndag och tisdag eftersom att jag ska jobba i stan, sen byter vi på söndag igen.

 

Det funkar faktiskt mot förväntan bra när vi byter veckor å barnen får sin trygga plats hela tiden. Dom behöver inte flytta på sej utan de är vi vuxna som gör de. Jag måste ge oss eloge för de att vi alltid sätter dom i första hand, vi sliter inte upp dom i onödan å flyttar runt. Men nu ska ja klä på barnen deras Ytterkläder å skicka dom till dagis!

 

Önska mej lycka till på nya jobbet :) Första intro dagen idag :)

det började igår kväll, jag började bli depp å somnade söndergråten. Idag är lika så, ledsen men försöker hålla tårarna tillbaka.

Idag skrev vi på fullmakten för lägenheten så nu ska den säljas.

Det gör ont, nått så förbannat ont, det blir så verkligt att det inte är jag och Martin längre.

Just idag saknar jag honom så förbannat mycket så de känns som hela bröstet kan värka sönder och hela hjärtat krossas i 1000 bitar varje gång jag tar ett andetag.

Längtan efter honom och oss gjorde sej så jävla påmind då jag öppnade en kartong å där i låg det första fotot som någonsin e taget på oss tillsammans. Då hade vi varit tillsammans i kanske 3 veckor och jag va så jävla nykär så det sprätte i hela kroppen.

Längtan efter att få krypa nära å känna hans bröst mot min kind. Att få pilla med fingrarna på hans hår på bröstet och känna hans lukt gör att jag gråter floder och hatar allt som har med kärlek att göra.

Fy fan för att älska när man inte är älskad tillbaka.

Jag undrar hur lång tid de ska ta tills tårarna är slut och man kan gå en hel dag utan att bli ledsen när man ser på saker som påminner om oss. Jag vill kunna se på de med glädje å minnas att vi tyckte om varandra en gång i tiden men att vi nu har gått vidare.

Men de går fan inte.

Usch vad jag hatar mina känslor.

 

Som deom flesta säkert har förstått så har jag och Martin gått isär. Han valde att göra slut några dagar innan jul.

Min jul vart skit som ni säkert förstår.

Men vi är sams och kan prata med varandra och försöker göra de så bra som möjligt för barnen.

 

Jag e iallafall inne i en förändringsfas, jag har kapat håret, jag tränar när jag orkar och jag försöker tänka på vad jag äter så jag går ner i vikt och bygger muskler. har än så länge tappat 3,7 kg men går upp å ner 1 kg nu då jag jobbat natt å kosten blir lidande.

 

Jag letar lya med så vi kan sälja den vi har. Jag kommer flytta från Norrköping vilket ja kommer göra med blandade känslor. På ett sätt skönt, på ett annat inte. men man måste göra det som e bäst för barnen.

 

Den här veckan är de min vecka med barnen och dom e sjuka så blir hemma hela veckan. Martin hoppa in i natten till tisdagen och tisdagsdag å tog dom så jag fick jobba då ja fick ett pass. Behöver alla tider jag kan få.

Annars händer inte mycket. jag ska försöka få i mej en Celsius å sen träna lite. försöka få bort julgranen å sen kanske få nått sytt. Saknar tiden vid symaskinen nått enormt.

 

Hur står de till mer alla?

 

Före ~

 

 

Efter ~

Jag hatar kärleken å jag har nu stängt mitt hjärta. Att jag lät det hålla på så här länge är bara sjukt.