Mamma till Yrla & Noel

Ja flög upp kan ja lova, för ja visste ju att Noel låg i sån säng å ja å Yrla sov på soffan, >Martin kom ut å gjorde oss sälskap imorse, antagligen för att han skulle få sova, Men nån gång kl 8 där så går larmet i Noels säng, ja lovar mitt hjärta stannade för en stund, ja rusar in å skriker till Martin fan Larmet går ju å Ungen ligger i sängen!
Ja lovar så många tankar som gick runt, är han blå i ansiktet, är han död? kan ja få liv i han osv.
När ja har psrungit in i sovrummet ser ja en glad å nöjd sparkandes kille nere vid fotändan på sängen...
Han har ju då "krypigt" ner dit å lagt sej, han va alltså utanför sina plattor som då är andningslarmet i sängen.

Jäkla unge å skrämma livet ur mej så där!!

Nu ligger han i babygymmet å flaxar å vänder sej om vart annat, å hör å hämpa, ungen tar sej framåt, de är inte snabbt men sakta å säkert. han ställer sej på knä å skjuter i från med fötterna, händerna har han inte fattat att han ska använda än, men de kommer väl, så nu e de slut på friden! 3 månader och 18 dagar å ungen har smått börjat "krypa" åla , ja du säger då de, sådan fader sådan son!